2010 startade Stockholms pilgrimscentrum i Tyresö. Där lever och blomstrar det moderna pilgrimslivet. Pilgrimstanken genomsyrar också det övriga livet i Tyresö församling. Den här vandringen har tagits fram av Cristina Olsson, präst och Charlotta Lindholm, diakon.

Vandringen har visat sig vara en bra form för sorgestödet. Därför har vi här sammanställt en vandring som du som är utbildad och väl förankrad i sorgestöd kan använda i ditt arbete. Vandringen utgår från Frälsarkransen, vars pärlor står som skulpturer i Tyresö slottspark, men det går lika bra att utgå från armbandet och välja ut ett antal stoppplatser, på er väg. Vi använder texter av många kloka författare, hänvisningar till dessa finns vid varje anhalt. Vid varje anhalt finns ett bibelord, men det är naturligtvis frivilligt att använda det.

Det är bra om man är två vana ledare. Vandringen lämpar sig för 8 personer, och tar cirka 3 timmar inklusive fika. Vi rekommenderar inte att utesluta fikastunden.

Litteratur som är bra att ha med sig:

• Vagnen, Harry Martinsson
• En bro till framtiden, Göran Gyllenswärd
• Andaktspärlor, Lena Petersson, Göran Söderqvist
• Frälsarkransen, Martin Lönnebo
• Livets pärlor, Carolina Welin och Carolina Johansson

Vi slår följe en bit på vägen.

Innan vandringen startar

• Presentera dig som leder vandringen
• Gå en runda och låt alla säga sitt namn
• Berätta om hur delandet går till; att deltagarna lyssnar respektfullt och låter berättelserna stanna i gruppen
• Förtydliga att deltagaren bara delar det hen själv vill och har rätt att säga "pass"
• Samla ihop ett antal stenar, lika många som antalet deltagare

Gudspärlan

Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ”Jag är” har sänt dig till dem.” 2 Mos 3:14

När Moses ber om att få veta Guds namn får han endast till svar: ”Jag är den jag är”. Det är det enda Gud avslöjar om sig själv. Gud är. Mer än så kan vi inte greppa. Gud är alltid större. Det finns många bilder av Gud, mängder av ord som beskriver den Obeskrivbare. Gudspärlans bön använder orden: Gränslös. Gud är inte bunden av tid eller rum. Nära. Gud finns att söka i varje människas hjärta. Ljus. Trots att tillvaron ser ut som den gör kan vi känna tillit till att Gud vill oss väl och att livet är värt att leva. Dessa ord får vara bilder som hjälper oss att nalkas den som Är, som vi inte kan begripa men gripas av.

Vi står här tillsammans för att vi sörjer. Med denna vandring vill vi ge er verktyg att bemöta er sorg.

Hur ensam du än känner dig i din sorg, så är du inte ensam. Det är utmärkande för människa att sörja. Människans signum är att älska och längta efter att bli älskad och sorgen är det som händer när vi har älskat en person som dör. Att vara människa innebär också att sörja.

Sorgen finns alltid där det finns eller har funnits en kris och den är en reaktion på en förlust. Reaktionen är en fysisk och psykisk smärtupplevelse. Den psykiska reaktionen kommer från spänningar efter vårt starka begär efter att behålla den livsvärld som var. Det är svårt att anpassa sig till den nya situationen och införliva det som hänt. Kroppen vill hålla kvar det som varit. Att försöka anpassa sig till den nya situationen tar mycket energi. Att införliva det som har hänt tar också energi.

Sorgen är en stress som ger spänning på flera olika områden:

• Fysiskt
• Känslomässigt
• Kognitivt
• Beteenden
• Andliga reaktioner

Sorg är inte sjukdom som behöver behandlas men den behöver bemötas.

Låt deltagarna dela sina tankar. Gå vidare till nästa anhalt.

Nattens pärla

Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. ps 139:7-12

”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Så har människor ropat i alla tider, så ropade också Jesus på korset. Ibland möter vi Natten. Inför död, sorg, det meningslösa lidandet, finns ingen lindring. Kanske kan vi åtminstone hoppas att vi inte är övergivna, även om det kan kännas så. Hoppas att inget djup är så djupt att det inte är i Gud vi landar. Nattens pärla vill vara en medvandrare och påminna oss om att inget mörker är så mörkt att inte Guds ljus kan bryta in.

Vid Nattens pärla kan man läsa en text ur någon av böckerna på litteraturlistan. Det går också bra att läsa den klassiska texten om fotspår i sanden.

Låt nu deltagarna berätta för varandra om vem de saknar. Ge tillräckligt med tid och plats för berättelserna. Stå kvar. När orden tystnat, gå två och två och samtala till nästa anhalt.

Jagpärlan

Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar. matt 10:29-31

Ibland är det svårt att tro att man faktiskt duger som man är. I texten berättar Jesus att vi inte behöver vara rädda, att vi är oändligt värdefulla och att Gud är med oss. Jesus säger att inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet om det. På grekiska, som texten är skriven på från början, kan orden också betyda: ”ingen av dem faller till marken utan att er fader faller med”. En fyraårig flicka visar stolt upp sin senaste teckning och säger: ”Det man har skapat bryr man sig om!”. Tänk om vi vågar tro att Gud är lika god! Att också Gud bryr sig om sin skapelse. Tänk om jag vågar tro att jag är skapad av en kärlek så stark att jag aldrig kan hamna utanför den, varken i liv eller död. Våga tro att jag är skapad helt unik, som en Guds avbild och medarbetare, oändligt älskad och värdefull. Ingenting kan ta det ifrån mig. Jag får hålla mitt huvud högt. Och om jag faller, faller Gud med mig. För Gud bryr sig om det Gud skapar. Så också mig.

Vid Jagpärlan kan man läsa en text ur någon av böckerna på litteraturlistan.

Vem var jag innan dödsfallet och vem är jag nu?

Vi är flera identiter i relation till andra. När ett dödsfall inträffar faller ofta flera av dessa identiteter och ibland kan det vara bra att få syn på det som var och även sätta ord på det som är nu och tomrummet.

Identiteten, till exempel att vara fru, kan efter ett dödsfall bli överordnat. Det kan göra att man inte ser delar som att man också är till exempel väninna, kollega och mormor. Processen sätter igång ett ifrågasättande av identiteten och relationerna, och dessa har sin botten i våra första relationer som spädbarn.

”Jag känner ingen mening längre” är en vanlig reaktion vid förlust. Motfrågan blir ”Vilken mening är det du har förlorat?” Sätt ord på det och hitta annat som finns kvar.

Gå i tystnad och fundera. När vi kommer fram till nästa pärla delar vi detta utifrån det du själv vill.

Ökenpärlan

Börja med att dela det ni samtalat om på vägen hit.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:4-5

Vid Ökenpärlan kan man läsa en text ur någon av böckerna på litteraturlistan.

Sorg känns som en öken - ensamhet, tomhet, övergivenhet, trötthet, meningslöshet. Man har en törst och längtan efter livgivande källor.

Föreställ dig att du går på isen på en sjö. Men isen brister. Du faller ner i en kall, mörk isvak. Förhoppningsvis har du isdubbar hängande runt halsen, och du tar upp den första isdubben, hugger den i isen, som brister, och det kalla vattnet drar dig ner. Du hugger den andra isdubben i isen, även den drar dig ner i vaken, hela kroppen och själen fryser i det mörka iskalla vattnet. Du tar ett par isdubbstag till och isen fortsätter att brista men så plötsligt! håller isen och du hackar i och det håller och du kan sakta dra dig upp på isen och från den kalla, mörka vaken. Men det är ju så med isar, att ett litet tag behöver du hasa dig fram på magen, eftersom isen är så tunn. Så småningom bär isen och du kan resa dig och börja gå igen. Isdubbarna är de små sakerna i ditt liv som hjälper dig att ta ett steg i taget.

Vid förlust rör sig en människa som en pendel mellan två tillstånd: Sorgen, förlusten och det som varit och det nya och fokus på den nya tillvaron. Pendeln kan svänga fort och tillstånden kan också existera samtidigt; man kan vara glad och ledsen på samma gång. För mer information om pendlingsmodellen, se Struebe och Schuts forskning.

Även i öknen finns det blommor och kaktusarna kan plötsligt slå ut. Det gäller att hitta de små sakerna som ger glädje - och att tillåta sig att vara glad över dem. Att det är gott med en kopp kaffe, eller att något är vackert.

Samtala två och två. Kan du hitta en, två eller till och med tre små saker i ditt liv som är dina isdubbar?

Kärlekspärlan

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. 1 Kor 13:13

Vid Ökenpärlan kan man läsa en text ur någon av böckerna på litteraturlistan. Det går också bra att läsa Harry Martinssons dikt Sorgen och glädjen och/eller Ted Gärdestads sång I den stora sorgens famn.

Att vara människa är att älskas och att bli älskad. Kärlek är ett signum för att vara människa. Kärleken kan komma från andra människa eller djur och vi människor kan älska så mycket personer, djur, natur ja väldigt mycket. Vi kan mötas i olika sätt att älskas genom en god vän, familj, partner eller kollega.

Att sorgen är priset av att ha älskat och blivit älskad.

Att sörja är både vår rätt och vår räddning. Hur sant det än är om att tragedier kan vara möjligheter maskerade till förluster så lindrar det inte smärtan. Sorgen är en fysisk och psykisk smärtupplevelse vid förlust. Hur hopplöst och smärtsamt det än är pågår en läkeprocess i tystnad under ytan. Som av ett mirakel kommer vi att så småningom upptäcka att vi är redo att skratta, älska, känna och leva igen.

Gå i tystnad till nästa pärla.

Bekymmerslöshetspärlan

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Matt 11:28

Vi klipper inte banden till den människa vi älskat. Relationen finns kvar men på ett annat sätt. Du bevarar alltid en relation som funnits i ditt hjärta men du kan efter tid börja leva med och förstå att personen inte finns i sin fysiska form längre, hur mycket vi än vill det. Relationen finns där men du fortsätter på livets väg här på jorden och kommer att möta andra människor och nya upplevelser.

Här kan man med fördel berätta om den gamla filmen Jim och piraterna Blom, och scenen där Kolavippen berättar om sorgestenarna. Om man är osäker på hur filmens scen utspelar sig, finns en utmärkt redogörelse i efterordet i Göran Gyllenswärds bok En bro till framtiden. Resonemanget om sorgestenar kommer tillbaka i nästa moment.

Vandra till en vacker plats där ni kan äta något medhavt. Samtalet är fritt. När ni bryter upp, fånga upp tanken om sorgestenen. Ge en sten till varje deltagare.